M.O.

Över­sät­t­ning: Tii­na Kar­hu

Stock­holm

SFC:s som­mar­mö­te höl­ls i Stock­holm un­der må­nads­s­kif­tet maj-juni. På fre­dagsk­väl­len höl­ls en­ligt prog­ram­met en mäs­sa i Fins­ka kyr­kan i Stock­holm. Kyr­kan, som lig­ger mitt i Gam­la stan, var ful­l­satt till bred­den. In­nan til­ls­täl­l­nin­gen hör­des sur­ran­de sam­tal på fins­ka, svens­ka, en­gels­ka och nors­ka.

I mäs­san fick vi höra tex­ter från bön­sön­da­gen. Tuo­mo A. Ko­mu­lai­nen från Fin­land, som ar­be­ta­de som li­turg, ta­la­de om hur vik­tigt det är för tro­en­de att ta hand om sitt eg­na re­li­gi­ö­sa liv. Att be är ett

vik­tigt sätt att stär­ka tron, utö­ver att läsa Guds ord, evan­ge­liet och gå till nat­t­var­den.

Ari-Pek­ka Pa­lo­la, som ock­så kom från Fin­land, up­p­munt­ra­de i sin pre­di­kan till att en tro­en­de kan lita på Gud som ett li­tet barn och be Gud om sa­ker som om han vore den eg­na fa­dern. Gud har lo­vat att höra sina barns bö­ner och bes­va­ra dem i sin tid och på sitt sätt.

– I var­da­gen glöm­mer vi of­ta att tac­ka. Vi kan tac­ka Gud för al­la väl­sig­nel­ser vi har fått, sa Pa­lo­la. Gud har gett män­nis­kan li­vets gåva, men tron är ock­så en gåva från Gud.

SFC:s som­mar­mö­te fort­sat­te på Gub­bängs­s­ko­lan. Fö­ru­tom från Fin­land, hade pre­di­kan­ter an­länt till mö­tet från Nor­ge, Ka­na­da samt Stock­holm och Da­lar­na. Pasi Pärk­kä från Os­lo pre­di­ka­de om hur det in­te fin­ns någ­ra syn­li­ga grän­ser i Guds rike, utan att grän­sen sna­ra­re går från hjär­ta till hjär­ta hos Guds barn. Tro­en­de har sam­ma tro och li­ka­dan förs­tå­el­se för tron, oav­sett na­ti­o­na­li­tet.