M. O., over­sät­t­ning Pau­lii­na Jen­sen

Stock­holm

Mö­tes­gäs­ter­na trös­ta­des med att Gud har lo­vat att ta hand om sina barn än­da till det sis­ta an­de­ta­get.

SFC:s som­mar­mö­te anord­na­des i Stock­holm den 19–21 maj. Mö­tes­mot­tot var: ”Var in­te rädd, jag är med dig. Ängs­las in­te, jag är din Gud.” (Jes. 41:10.) Mö­tes­mot­tot på­min­ner de tro­en­de om att vara vid gott mod.

Gud vet män­nis­kans be­hov

Timo Löp­pö­nen sade i sitt in­led­nings­tal hur Je­sus up­p­munt­ra­de sina lär­jun­gar flera gån­ger.

– På sam­ma sätt vill tro­en­de of­ta sam­las för att bli up­p­munt­ra­de i tron.

Pasi Juu­jär­vi pre­di­ka­de om det bes­kydd tro­en­de har ge­nom att vara del av Guds rike. Som det står i bergsp­re­di­kan (Matt. 6:31–33), be­hö­ver den tro­en­de in­te be­kym­ra sig över tim­li­ga an­ge­lä­gen­he­ter, utan Gud vet vad var och en be­hö­ver. Även till ar­bets- och ans­var­sup­p­gif­ter kan den tro­en­de be om kraft och väl­sig­nel­se av Gud.

– Guds rike fin­ns bland män­nis­kor. Till den­na le­van­de för­sam­ling kom­mer man ge­nom bät­t­ring, på­min­de Juu­jär­vi.

Den tro­en­de har fått i up­p­gift att kal­la män­nis­kor till bät­t­ring. Ful­l­mak­ten ges ge­nom Den he­li­ge An­de, in­te för att den tro­en­de på nå­got sätt är en bät­t­re män­nis­ka. Evan­ge­liets un­der­ba­ra kraft kan förf­lyt­ta män­nis­kan från mör­ker till ljus.

Evan­ge­lium som kraft­käl­la

LLC:s pre­di­kant Eric Jur­mu be­rät­ta­de om Den gode her­den och fårh­jor­den. Den gode her­den är Je­sus och de tro­en­de är hans får. I Da­vids psalm 23 ta­las det om her­den som le­der sina får till gröna än­gar.

– Gröna än­gar kan be­ty­da tim­lig mat och vär­me, besk­rev Jur­mu.

Både Jur­mu och Juu­jär­vi ta­la­de om hur den tro­en­de in­te kan und­vi­ka onds­kan i värl­den. Det fin­ns stun­der då tron och til­li­ten till Gud är svag. Då fin­ns det en risk att tron tor­kar ut. Att vaka i tron är att lys­s­na till sam­ve­tets röst. Gröna än­gar be­ty­der även Guds ords tröst och evan­ge­lium, som är en kraft­käl­la för den tro­en­de.

Det är tryg­gt i mit­ten

Eric Jur­mu up­p­munt­ra­de till att söka sig till mit­ten av floc­ken så­som ock­så får gör. Till äld­re mö­tes­gäs­ter stäl­l­de han en fråga om hur Guds väl­sig­nel­se har på­ver­kat de­ras liv.

– Det har sä­kert fun­nits mån­ga slags pe­ri­o­der att ge­nom­gå un­der li­vets gång, men man får vara tack­sam över att Gud har be­va­rat i tron.

Jur­mu up­p­munt­ra­de även de un­ga, att Gud bes­kyd­dar och väl­sig­nar trots att det in­te al­l­tid kän­ns så.

Guds ri­kes pre­di­kan är trygg. Timo Löp­pö­nen ta­la­de om att det just är tryg­g­het da­gens barn och ung­do­mar be­hö­ver.

– De be­hö­ver få höra ett tryg­gt buds­kap om Guds rike och tryg­ga ord från sina fö­räld­rar.